Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar du minns...

http://martinastankar.blogg.se

Dom som känner mig kan ju ta reda på lösen och sånt!

Så var det här. Året som jag suktat efter i 3 års tid.

2009.

En vecka till examen. Är kissnervös för kyrkan. Hämta brosch inför fullsatt Domkyrka. Hoppas man inte snubblar.... :P

Nyårsafton var en lugn tillställning. Grisgrillning här hemma på dan, sen jobbade jag kvällen. Sen hem och skåla! I cider hehe.

Sen sova och upp och jobba igen. Precis lagom avancerat :P

Så nu har man gjort sitt sista jobb som undersköterska. Känns skönt.

Har bestämt mig för att kirra en ny blogg sen av lite olika andledningar. Livet tar en ny vändning 2009. Det kommer bli ett fantastiskt år. Och jag har den mest underbara människan vid min sida, D. Föutsättningarna kunde inte vara bättre.

Tjing!

Åh vilken underbar jul vi har haft.

Med världens bästa D kan det ju inte bli annat. Så underbart att vara lediga tillsammans. Och J är här, med sin 2 kusiner. Full rulle är väl milt uttryckt!

Första julen nånsin som jag sitter med en grym träningsvärk i hela kroppen. Som det finns nån slags balans mellan antalet ätna kalorier och brända kalorier. Vi köpte Wii till J i julklapp. Så det har spelats helt galet mycket här i dagarna :P

Julafton började i stallet som alltid, sen hem till mamma och Janne och fikade. Sen firade vi här hemma med svärmor och alla ungarna. På kvällen kom brorsan och hans brutta över. Mucho trevligt.

Juldagen blev lugn och trevlig i goda vänners lag. Grabbarna grus var förbi och drack öl och körde spel och hade djupa samtal om allt och inget hehe. Mycket trevligt var det ialla fall. Allra helst för D som inte hunnit umgås med sina vänner så mycket på sistone. 

Lite snäll hade jag allt varit så några julklappar har jag också fått. Typ pengar, en examensklänning, smycken, parfym... D och jag sket i julklappar till varandra eftersom jag är tokpank. Vi la mer energi på J i stället.

Nu såhär annandagen är skolpaniken total. Usch. 2 grejer som ska in på måndag! En tredje som helst skulle behöva in då också. Sen har jag ju salstenta på tisdag.. Inte så jättenice.

Ska mumsa hemmabakad kola nu sen göra ett ryck.

Tjing och hoppas att eran jul var lika bra som våran!

Mm. Har pratik ikväll och så sista dagen imorgon. Ska bli skönt. Den här sista praktiken har varit konstig. Bra men ja. Jag har ju inte mått så bra dom här veckorna. Har 2 tentor som ska in, 1 komplettering, 1 salstenta och en gruppredovisning.... SEN!

Jag är så sjukt jävla omotiverad. Och pressad, för nu måste man ju klara allt på första försöket. Orka omtenta!

D är och hämtar J. Hon ska vara hos oss på Jullovet. Så mysigt Saknar D, vi har knappt setts sen i onsdags. Men that's life ibland. Nu är vi ju snart jullediga ihop.

Äsch om man skulle ta en sväng med dammsugaren kanske. Eller en promenad maybe. Behöver rensa hjärnan....

Tjing!

Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind

Morfars begravning idag. Det var en otroligt fin stund, fylld av mycket sorg men också fina minnen av glädje tillsammans med morfar. Jag hoppas han vet hur mycket han betyder för alla oss, hur mycket vi älskar honom.

Jag trodde mitt hjärta skulle stanna ett tag. Jag ville nästan det. Att tvingas ta avsked från någon som man inte vill ska vara borta. Som man inte kan acceptera är borta. Det är så orättvist att hans kropp skulle svika honom så. Han hade så mycket kvar att göra, att leva för.

Sorgen tar aldrig slut, den bara ändrar karaktär. Saknaden går aldrig över, den blir bara uthärdlig.

Det gör så ont just nu, det känns verkligt äntligen. Men det gör ännu ondare när man inser att något faktiskt är över på riktigt. Men han lever med alla oss. I varje andetag, varje dag.

Det är ett sånt oändligt tomrum. Som ett svart hål i universum där man bara sugs in. Men ett litet steg i taget kommer man väl ut igen, levande om än tilltufsad. Livet har ett slut, alla ska ju vandra samma väg. Men just nu önskar jag att vissa kunde leva för evigt.

En underbar sak mitt i allt är att Häxans levervärden är normala! Ingen mer medicin. Nya prover om 2 månader för att dubbelkolla att det inte blommat upp igen. Det känns fantastiskt skönt att slippa krångla och bråka med henne mer. Och hon mår så mycket bättre, man såg inte förut att hon inte var pigg. Jag kan inte ens minnas när det vände och hon blev sjuk. Men nu är hon frisk och det är huvudsaken. Som ett litet mirakel i min gråa värld.

Tjing.